Ett intressant område från boken Människan är en berättelse av Crawfoord, som har dröjt sig kvar och som väcker nya tankar och viljan att utforska mer – och det handlar om vårt minne, i allmänhet, och i förhållande till våra drömmar i synnerhet.
I boken benämns en modell (av Joseph Palombo*) där minnet liknas vid ett träd. De första ursprungliga minnena är behäftade med känslomässiga laddningar och de utgör de första rottrådarna och de späda bladen det hade i begynnelsen. Vid varje nytt minne så byggs det på nya blad och grenar som alla har en förankring till de ursprungliga minnena/rötterna. Trädet får nya grenarmed blad. En teori (av Palombo) som nämns i boken, är att anledningen till att vi sover så pass mycketsom vi gör är för att strukturera upp vårt minne. De drömmar vi minns är de minnen som inte är lagrade ännu, och därför synliggörs de för oss och därmed har vi möjlighet att processa dessa minnen/upplevelser ytterligare. I så fall ger alltså drömmar verkligen en indikation på vad vårt psyke går och bär på just nu, lagrat i vårt övre omedvetna.
Minnet som ett växande träd: Palombo liknar organiseringen av människans enorma minnesförråd vid ett ständigt växande träd med hierarkiskt ordnade grenföljder för olika typer av minnesbilder. Minnen och upplevelser kan sedan återuppväckas och spåras längs dessa grenar.
Joseph Palombo – amerikansk psykoanalytiker och minnesforskare